”Åneeeej. Mamma! Skicka aldrig, aldrig den där emojin till någon, någonsin igen. Någonsin.”
”Det är en snäll figur. En trevlig. En som ler. Ju!”
”Skicka den inte till folk. Lova!” Hon slår sig i pannan och skakar på huvudet. ”Den är stel. Steeel. Och helt fel!”

Så, till alla som jag dagligen provocerar med den här shit-stirreremojin , ber jag tusen gånger om ursäkt. Min mening var aldrig att vara en stiff surtant. Jag ville liksom bara… le.